Rubriken på denna lilla betraktelse härrör från Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 1925, mer om detta nedan. När knivarna låg där på finaste linneduken såg de lite lika ut i färg och väl tilltagen storlek. Men skenet bedrar. De speciella stämplarna skulle visa att det skilde ett halvt sekel i knivarnas ålder. Kniven stämplad Heljestrand visade sig ha tillverkats år 1861 eller tidigare. 1861 var det år Amerikanska inbördeskriget inleddes. Den yngre kniven hade flera intressanta stämplar. 1912 var året för Johnny Bodes födelse, Strindbergs bortgång samt Titanics förlisning. Första världskriget hade ännu ej slitit sönder de gamla imperierna. Men låt oss backa ytterligare i tiden. Året är 1844: Carl Victor Heljestrand har tack vare ett stipendium från Kommerskollegium genomfört en studieresa till Sheffield i England. Väl hemkommen arrenderar han ett sliphus i Eskilstuna för tillverkning av knivar. Knivtillverkningen skulle fortgå till 1861 då Carl Victor avlider vid en ålder av 45 år. Nu läggs tillverkningen om mot rakknivar och korkskruvar.
Anrika Heljestrand tillverkade endast fällknivar under Olof och Carl Victors tid fram till år 1861. Heljestrands skulle med tiden komma att bli en av de världsledande tillverkarna av rakknivar, en imponerande byggnad skulle uppföras i Eskilstuna.
Man ser även på backarnas utformning att det rör sig om en kniv från mitten av 1800-talet. Ingen kniv man springer på allt för ofta, lite synd på en så fin kniv att smeden verkar ha sluntit först och slagit stämpeln två gånger. Men kanske var det tack vare detta lilla missöde den blev lagd åt sidan och kom att bevaras.
🏹 🏹 🏹
Kniv med knivblad och hovkrats, stämplad med kronans stämpel på backen och tillverkarens stämpel på hovkratsen. Nils Jonsson, 1842-1919, var fadern för den lilla knivdynasti som kom att bildas när hans söner gav sig in i tillverkningen av fickknivar. Storebror Nils (Nils den yngre) intrumentmakaren som var verksam hos Albert Stille i Stockholm, mellanbrodern Karl Efraim samt lillebror Hugo som satte stämplarna så långt in att de ibland är svåra att tyda. Fanns där en fjärde broder: I Jonsson? Ingvar, Ivar, Ivan eller vad man nu kan tänka sig att han hette. En I-broder som fick en order av Kronan på bastanta fickknivar med hovkrats och hål i ena änden. Kniven, som bär kronans stämpel, har tillhört Göta ingenjörkår. Ni vet ingengörskåren; den delen av armén som bygger vägar och broar när de inte minerar och spränger just broar, i bägge fallen kan man ju behöva en fällkniv. I just denna betraktelse ska ingenjörskåren representera den nya tiden och såväl husarer som armborstskyttar representera det förflutnas skuggor. Regementet har sitt ursprung i Sappörbataljonen, som sattes upp mellan 1873 och 1878 i huvudstaden och sedan överfördes till Karlsborgs fästning.
Kungl Göta ingenjörkår (Ing 2) låg vid tiden då kniven fick sina stämplar vid Vätterns strand i Karlsborg, regementet skulle senare, 1928, flyttas till Eksjö där Ing 2 mirakulöst överlevt nedläggningen av regementen och alltså fortfarande finns kvar i skrivandets stund. I Eksjö tog Ing 2 vid efter anrika Smålands husarregemente (1543-1927). Smålands husarregemente brukar räkna sitt ursprung från ett kungabrev år 1543. Bakgrunden var att Gustav Vasa detta år slagit ner det stora Dackeupproret i Småland på Öland och i södra Östergötland. Under striderna, där de upproriska bönderna varit framgångsrika när de själva drog nytta av terrängen, hade Gustav Vasa noterat att hans knektar ej ville söka buskan. Man kan nästan se hur pilarna från böndernas armborst susade genom luften när knektarna förirrade sig in på smala stigar genom de skogsbevuxna nejderna. Centralmakten behövde stärka sin försvarsförmåga, kan man tänka både mot danskar och mot bondehärar som ville tillbaka till det som gammalt och fornt hade varit. Gustav Vasa hade, år 1541, stulit böndernas kyrksilver och smält ned deras kyrkklockor samt förenklat mässan så att den snart kunde ”sjungas av ett spenabarn från en dyngevagn fram”.
Det ryttarförband som då sattes upp, som värn mot konservativa bönder, kallades ”Kungl. Maj:ts Skyttar uti Småland”, men också ”Smålands ryttare” och som 1822 blev ”Kungl. Smålands Husarregemente”. Det var ett förband som skulle leva i nästan 400 år. Genom ett försvarsbeslut år 1925 beslutades dock att Smålands husarregemente skulle avvecklas 31 december 1927. Detta föranledde en berömd kommentar av Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning: Bort rida Smålands ryttare. Det förflutnas skuggor jaga förbi. Kvar står ministären Sandler och myser i solskenet.
I övrigt kan man säga att knivens form och utförande stämmer med Jonssonbrödernas ofta lite rustika inte allt för finstämda hantverk. Fadern däremot gjorde mycket avancerade och vackra fickknivar med utsökt hantverksskicklighet. Lite årtal på gubbarna Jonsson här nedan:
Nils Jonsson (1842-1919)
Verksamhetsperiod: 1869-1919
Nils Jonsson (1879-1954)
Utbildad Instrumentmakare hos Stilles i Stockholm där han tillverkade rakknivar.
Nils Jonsson – den yngre – blev även han knivsmed under 1930-talet.
Nils Jonsson, den yngre, finns ej med i den annars så träffsäkra boken Knivar från Eskilstuna.
Karl Efraim Jonsson (1881-1949)
Verksamhetsperiod: omkring 1909-1949
Hugo Jonssons (1892 – 1960)
Verksamhetsperiod: 1917-1960
The End