Man ser dem ibland, alltid lika prydligt stämplade. Johan Eriksson, 1859-1940, kallad ”KolabecksJanne” tog år 1900 namnet Stenberg. Sina knivar stämplade han J. Stenberg. Linghed. Johan Stenberg gjorde även snusdosor. Johan Stenberg fick två söner som bistod fadern: Albert och Erik. Sönerna fortsatte tillverkningen, Erik slutade under hand, då han skaffat sig ett annat arbete, men Albert som fortsatte med knivtillverkningen sålde även lösa knivblad vilka i smedjan tillverkades från stänger inköpta från Vikmanshyttan. Likaså tillverkade Albert de förstklassiga slidorna i sin smedja, det kunde bli ca tre hundra slidor per vinter, slidorna är alltid försedda med ett nr som är där mer för syns skull än det ger läsaren någon information. Slidorna, vilka invändigt kläddes med läder, består av två för hand tillverkade sidor vilka sedan medelst flussmedel och silvertråd lödes samman. Stenbergs knivar låg mot slutet av tillverkningen på fyra kronor styck vilket var avsevärt mer än Moraknivarna som kostade 50-75 öre styck vid samma tid. Enligt vad Knivmakaren erfar var det också konkurenternas prispress som bidrog till att Albert Stenberg slutligen lade ned sitt tillverkningen 1935-36, han var då 42 år.
Källa: Knivmakaren 1993 nr 3.
Stenbergs knivar får på bilderna nedan sällskap av två små knivar tillverkade av Alfred Halling. Halling och Stenberg hade inget samröre och många mil skilde dem åt.
