Celluloid i skaften

Celluloid som är ett tidigt plastmaterial, innehållande i huvudsak cellulosanitrat och kamfer, utvecklades i Amerika tänkt som ersättning för elfenben i biljardbollar. När man kommer till skaften för rakknivar så var det givetvis guld värt att celluloid var vattenavstötande. Materialet kom därför att bli oerhört vanligt på rakknivar, ja även på flera föremål inom hygienartiklar och badrum. Men konstgjorda material har ofta nackdelar. För celluloid bör nämnas att materialet är lättantändligt och med tiden kan få fula sprickbildningar och falla sönder. Materialet som utsöndrar petroliumgaser sägs vidare verka materialreducerande på stål; nåväl jag tror inte man behöver vara så orolig över just detta fenomen. Materialet som snabbt blev populärt kallas i Amerika av elaka tungor för ”Genuine Mother-of-Toilet Seat”, jmfr. med MOP ”Mother Of Pearl”. I takt med att naturmaterialen blev allt svårare att få tag i blev celluloid med tiden det dominerande skaftmaterialet bland knivtillverkarna. Men en kniv med skaft av celluloid kan vara riktigt gammal; Hadar Hallström började använda materialet redan 1885, Hedengran några år senare.  Att skilja celluloiden från naturmaterial kan vara svårt. Ett knep som man kan ta till är att ta en bit fint slippapper (nr 1200 är lagom) och gnugga lätt på kanten, förnimmer man då en doft av kamfer så är det celluloid man har att göra med. Men det bästa sättet att skilja celluloid från elfenben är nog genom att handskas med knivar med skaft av elfenben för att därigenom lära sig känna igen de speciella skiftningar samt den lyster som även den skickligaste imitation i celluloid kan ha svårt att helt efterlikna. Celluloid kan förekomma i många olika skepnader. Nedan följer några bilder på knivar med skaft av celluloid.

image

Hedengrans campingkniv som är delbar med kniv, gaffel samt korkskruv.

Räknat uppifrån: Hedengran, Hallström, Ryd, Ryd.

image

Klas Törnblom

image

Hedengrans literkniv – imiterad sköldpadd.

Från vänster Hedengran, Ryd och Hallström.

⚔️