En titt på backarna / beslagen

Riktigt eleganta pärlemorknivar tillverkades ibland helt utan backar. Det vanliga var dock att knivens ena eller bägge ändar försågs med backar. På så vis skyddades kniven från kantstötar, inte utan betydelse var nog även att man minskade åtgången av dyrbart material i ytterskollorna. Av den sistnämnda anledningen försåg ofta knivsmederna i Solingen sina knivar med midjeband; något som dock aldrig riktigt skulle slå igenom i Eskilstuna. Självklart så var ändbackar överflödiga för knivar med hela skaftet/ytterskollan i stål. Backarna eller beslagen pressades ur plåt och därmed blev de något skålformiga så att ett mellanrum mellan backen och skollan uppstod. Detta mellanrum är till för lödningen. Lödningen tillgick så att man med en järntrådsklämma klämde fast backen vid skollan. Med en liten plåtbit strödde man salmiak på lödstället och doppade sedan skollan med backen i smält bly, som fastande i mellanrummet. Precis som så mycket annat gick det mode i backarnas utformning. Backarnas form och utseende kan därför vara både tydliga tidsmarkörer och även visa på en viss smed. Låt oss ta en titt på backarna: