Eskilstuna Jernmanufaktur

 

En bondson kommer till stan, gifter sig med en järnhandlaränka och lägger grunden för tillkomsten av ett bolag som skulle med tiden få världsryckte för sina förnämliga slaktknivar. Som samlare av knivar är man van vid att en knivfabrikör har en enhetlig stämpel. En stämpel som förvisso kan ha lite olika utformning när det gäller typer och storlek. Man undrar då hur Eskilstuna Jernmanufaktur, senare Jernbolaget, kunde hålla sig med en uppsjö av stämplar. Den klassiska stämpel, ett krönt ankare med ett E, var dock grunden för varumärkesbyggandet, vid ett besök hos sin agent i Australien beslöt Jernbolaget att använda namnet ”The Swedish Anchor Works Co.”,  för att underlätta för engelska tungor. 1938 så exporterade Jernbolaget varor till hela 52 länder. De viktigaste var vid denna tid: Argentina, Brasilien, Chile,Syd-Afrika samt Australien. Mänder av olika produkter gick på export men slaktknivar var den genomgående storsäljaren.

Fabriksstämplar främst för slaktknivar till olika länder

Mot slutet av år 1876 så stod knivfabriken vid Tunafors färdig. Fabriken kom att avbildas på kartonger för lite finare bestickuppsättningar.

Det man ska ha klart för sig är att Jernbolaget inte var någon vanlig knivfabrikör; för Jernbolaget var partihandel under årens lopp lika viktigt som egen fabrikation. Jernbolaget gjorde, när det gäller stämplar, ingen skillnad på egenfabricerade varor eller varor inköpta från underleverantörer. I samband med Jernbolagets 75-årsjubiléum, 1943, gav bolaget ut en bok; Eskilstuna Jernmanufaktur 1868-1943. I boken finns mycket läsvärt för den som är intresserad av ståltillverkning i Eskilstuna under äldre tider:

  • Christoffer Zetterberg (1775-1852) var bondsonen från Roslagen som gifte sig med Jeanette Sundin, en änka med hökeriaffär vid Köpmannagatan i Eskilstuna. Zetterberg startade tillverkning av sablar, huggare, floretter, knivar, byggnadssmiden, gelbgjuteriarbeten, kättingar, fällknivar och hänglås m. m.  År 1836 så anställde företaget Johan Svengren, även han av bondsläkt.
  • Johan Svengren (1818-1905) var född i Västergötland men sedan ungdomsåren verksam i Eskilstuna. Vid Zetterbergs frånfälle, 1852, så övertog Svengren hela rörelsen. På så vis kunde Eskilstuna Jernmanufaktur Aktiebolag i mars 1868 hålla sin konstituerande stämma. De första elva åren var Johan Svengren bolagets direktör.
  • I boken från bolagets 75-årsjubiléum skildras hur pass starkt järntillverkningen påverkades av konjuktursvängningar. I ädre tider kunde även vinterns igenfrusna vattenvägar göra att smedjorna i E-tuna fick tillverka för lagerhållning eller sälja till underpriser. Uppbyggnaden av Eskilstuna Jernmanufaktur AB handlade till stor del om att på ett säkert sätt försöka manövrera mellan konjuktursvängningar.
  • Flera kända knivfabrikörer hade nära samverkan med Jernbolaget: Johan Engström och A. J. Westerson sålde tunnknivar till Jernbolaget. Pontus Holmberg, C. W. Dahlgren och E. A. Berg var på olika sätt kopplade till Jernbolaget. Jernbolaget visade några år före första världskrigets utbrott stort intresse för förvärv av Hadar Hallströms fickknivsfabrik, då ”en sådan fabrik ansågs behövlig för att mota den tyska konkurrensen samt reparera det sjuknande anseendet för fickknivar från Eskilstuna”. Det blev nu istället så att disponenten vid Hallströms knivfabrik, John Elmquist (1882-1946), blev den som köpte knivfabriken med stöd från bl. a. Jernbolaget. Efter Elmquists oväntade dödsfall fick svärsonen Torbjörn Evrell ta över rodret för EKA.
  • Ödet ville inte att det skulle ges ut någon bok till 100-årsjubiléet – efter 98 aktiva år lades bolaget ned i september 1966. Järnbolagets bestick, saxar, gångjärn, klockställ, hänglås, cigarrkoppar, knivar, skridskor, snickeriverktyg och hushållsvågar med mera lär fylla loppisar och auktionbyråer ännu i många hundra år.

Christoffer Zetterbergs giftermål med Jeanette Sundin, en änka med hökeriaffär vid Köpmannagatan i Eskilstuna, beskrivs i jubiléumsboken som ”ett av de märkligaste och för stadens utveckling mest betydelsefulla hjonelag som instiftats i Eskilstuna”.

Johan Svengren; de första elva åren var han bolagets direktör.

L. F. Ståhlberg, ”gemenerligen benämnd Påven”. Ståhlberg tillverkade bordsknivar vid sina fabriker i Stålfors. Ståhlberg avgick ur Jernbolagets styrelse sedan han misslyckats hålla tillbaka en utbyggnad vilken han befarade skulle leda till konkurrens med hans egen produktion.

Jernbolaget sålde sablar, bajonetter, gångjärn och myckt mer; bolaget hade vidare stor egen tillverkning med eget gjuteri m.m., nedan bilder som beskriver detta, alla bilder ur boken ”Eskilstuna Jernmaufaktur Aktiebolag 1868-1943”.

Gjutning från ”handskänk”

Det smälta järnet tappas i ”skänk” från kupolugnen

⚔️