Rimsmide

 Så vaknar jag till måsars skrän

ej tid att klaga över sömnbrist

nu är tid att vara glad och hörker

vart än jag nånsin blicka hän

i glömska falla vinterns mörker
när rosor skymma grannens farstukvist.
När rimfrosten på fönstren stiga
och skuggor kasta långa svansar
hur fjärran är då de älvor, lätta och viga
som i minnets töcken likt en hägring
fordom i sommars hela fägring
över ängens blomster dansar.
Nu är tid att tänka
än i nästan hundra dagar
skall solen över världen stråla
skall vågorna på havet blänka
skall fiskgjusar från tallen speja
skall blomma båd ros och akleja
än kan vi njuta frid i herrens hagar.
Han spelte på
en sträng så fin
han spelte violin
kan undra just för vem
ty folket runt omkring
de hörde ingenting
tonerna de dränker
i rop och vilda skrin
är så lätt man tänker
han kastar pärlor ut för svin.