Drakslingornas ursprung

image

Hedengran & Son, 1887, men hur gamla är drakslingorna…

Att de drakslingor som pryder så många eskilstunaknivar har något att göra med runstenar och vikingaskepp är ingen långsökt tanke, faktum är att den som vill veta mer får gå tillbaka ytterligare ett halvt årtusende i tiden. Att studera hur språken förändrats sedan folkvandringstiden kan vara till stor hjälp. Tore Jansson, svensk lingvist och professor emeritus, har skrivit flera mycket intressanta historiska böcker, jag vill särskillt nämna: Latin, Språken och historien, Romarinnor och romare. År 2014 utgavs Germanerna i vilken Tore Jansson beskriver hur stammarna i Nordeuropa fram till vår tideräknings början främst påverkades av kelterna när det gäller konstföremål. Romarnas inflytande skulle dock komma att öka.

När senaten, Roms styrande församling, sammanträder år 56 före vår tideräkning för att fatta beslut om utnämningar av befälhavare i rikets olika delar, så håller Cicero ett tal som är bevarat. Han tar upp frågan om vem som skulle få kommandot över vad som idag motsvaras av norra Italien och sydligaste delen av Frankrike. Cicero ansåg att en viss Gajus Julius Caecar som på plats slagit ned germaner och helvetier borde få behålla uppdraget. Så kom den äldsta kända texten till där germaner för första gången omnämns. Germanerna skulle komma att importera konstföremål från de mer utvecklade romarna, de tidiga germanska smederna kan ha gått i lära i några av de många vapensmedjorna som fanns innanför romargränsen. Tore Jansson skriver vidare att det som till en början tog sig uttryck i efterbildning av det romerska med tiden skulle förändras. Germanernas smeder blev själva mycket framstående i allt metallarbete.

De goter och franker som bosatt sig inom det romerska riket hade många förbindelser med de ursprungliga germanska områdena. Många arkeologiska fynd har gjorts i bland annat Frankrike, Spanien och England; särskilt guldföremålen håller ofta en enastående hög kvalitet. Väl så avancerade är de fynd som kommit upp ur jorden i Västergötland och på Öland, de visar en hantverksskicklighet som knappast går att överträffa. Till en början var inflytandet från Medehavsområdet mycket viktigt när det gäller stil och utformning, men stora influenser kom även från Östrom, det Bysantinska riket.

Under 400-talet eller något tidigare kom en speciell stiltradition att utbildas, den germanska djurornamentiken. En stil som var väl förenlig med de material som fanns att tillgå: trä, ben, horn, sten, järn, silver och guld. Enligt Tore Jansson finns inte något som kan sägas likna den särskilt mycket på andra håll; utan stilen har uppkommit bland germanerna, till en början som ett särmärke för de ledande grupperna i de olika germanska rikena. Impulser från andra håll kan ha spelat roll, till exempel från hunnerna. Stilen skulle komma att utvecklas och genomgå olika faser i ett halvt årtusende. Den grundläggande idén är dock att använda djurkroppsformer, kropparna blir ofta utdragna till slingor och ibland uppdelade i fristående delar.

De mest spektakulära föremålen härstammar, enligt Tore Jansson, från Skandinavien; exakt var är osäkert. Kanske kan det ha varit i Danmark eller Nordtyskland, under inflytande från det romerska riket. Stilen är dock från första början så olik alla förebilder, djur- och människofigurer förvrids och delas upp till oigenkännlig form utom för den som lärt sig tolka mönstren. Sena men väl kända exempel på traditionen är enligt Tore Jansson de drakslingor som finns på runstenar och i dekoren på de äldsta norska stavkyrkorna.

Med tiden skulle romarna sluta tala om germaner som ett samlingsbegrepp, ordet ersattes av mer exakta benämningar på de olika grupper från norr som tog ett allt starkare grepp om historien: angler, langobarder, saxare, friser, franker, vandaler och goter – för att nämna några. Riken skulle falla och nya skulle uppstå men på något vis dröjde sig minnet av drakrunorna kvar. När många nationalstater under 1800-talet såg dagens ljus runt om i Europa så var inte bara ett gemensamt språk utan även en gemensam historia viktig att manifestera. I samband med Göticismens uppkomst under det tidiga 1800-talet hyllas den fornnordiska mytologin. Etsningar gjorda efter konstnären och ståletsaren Karl Hjalmar Norrström höjde kvalitén på stålarbetena i Eskilstuna. Han föddes i Eskilstuna 1853 och var son till vad tidningen Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet kallar ”stadens skickligaste damaschör”, med andra ord en ståletsare. Norrström sände, under sina studier i Paris på 1870-talet , teckningar i gammal nordisk stil till ståletsare i Eskilstuna. Länk till några av Norrströms etsningar. Även Bernhard Beskow, 1837-1910, nådde stor berömmelse som ståletsare. 1894 kom den Beskowska kniven men då hade Bernhard Beskow redan arbetat i många år med just drakslingor. Resten är som man brukar säga knivhistoria!

⚔️