FAQ

In English    

Hur många knivsmeder finns det egentligen?
En god vän till mig har knivar från över 180 Eskilstunasmeder i sin samling. Låt mig därför gissa att svaret kan ligga en obestämd bit över två hundra.

Har knivsmederna enats om en enhetlig serie av typ Nr?
Det hade ju onekligen underlättat för oss samlare – men tyvärr – varje knivsmed av självaktning hade ett eget system för numrering och endast ett fåtal knivsmeder stämplade sina knivar med typ Nr. Några modeller var dock i så allmänt bruk att samma typ Nr kom att användas av flera tillverkare, exempelvis 22: an och 38: an.

Anta att man vill samla alla knivvarianter från samtliga smeder, hur många knivar blir det?
Ingen kan ge ett exakt svar på den frågan. Långt ifrån alla knivsmeder tryckte upp priskuranter, de som finns kvar kan dock ge oss en aning om produktionens enorma variation och rikedom. Jag ska vara djärv och försöka mig på en försiktig  uppskattning. Låt oss till en början utgå från att det funnits över 200 knivsmeder, så långt är kalkylen tämligen säker. Lägg därtill att det inte var ovanligt att en etablerad knivsmed hade 60 – 90 modeller i produktion, alla tillverkades sällan samtidigt. Varje modell kunde förekomma i fler olika varianter, vanligaste variationen var olika material i skollorna. 4 – 6 varianter var inte ovanligt men upp till över 20 varianter av en modell förekom också. Hadar Hallström som var en stor knivfabrikör tillverkade år 1915: 116 modeller i 642 varianter. Den betydligt mindre Adolf Andersson hade 1909: 46 modeller i 139 varianter.

Vart hamnar vi då? Kalkylen börjar få lite väl många uppskattningar, så jag föreslår att vi lägger oss rejält i underkant. Några tillverkare var endast verksamma i ett fåtal år vilket därmed begränsade antalet modeller. Låt oss därför anta att 200 knivsmeder tillverkade i snitt bara 20 modeller, då hamnar vi ändå på 4 000 modeller i otroliga 16 000 varianter, förutsatt att en modell endast gjordes i 4 olika varianter.

Vad är en Eskilstunakniv värd?
Det beror väldigt mycket på tillverkare, modell, material och skick.
Fick- och pennknivar samt rakknivar har generellt sett lägre värde än dolkar och konsttäljknivar. Men undantag är snarast regel när det gäller priserna på Eskilstunaknivar. Det behövs som bekant bara två ivriga spekulanter för att en auktion ska stiga i höjden. Ett bra tips är att skaffa sig ett lösenord på Tradera, det är gratis. Då kan man se även avslutade auktioner och på så vis få en god uppfattning om olika knivars värde. På knivsidan cultur.nu (se under länkar) går det också att få en god uppfattning om prisläget för olika knivar.

Vad är värdet på en ostämplad kniv och varför stämplades inte alla knivar?
Även ostämplade knivar är väl värda att bevara. Förklaringen till varför knivar många gånger lämnade tillverkaren utan stämpel kan vara flera. Till exempel kan det vara så att viss produktion skedde utan att försäljningsvärdet hamnade i bokföringen. En annan förklaring kan vara att enskilda arbetare tillverkade egna knivar på ledig tid, med eller utan knivfabrikörens vetskap, kanske för försäljning till gårdfarihandlare. En tredje förklaring kan vara att man helt enkelt ville spara in på ett arbetsmoment, det mesta gjordes ju för hand. Ostämplade knivar är ofta mycket lågt värderade på marknaden, undantaget är om man ändå med säkerhet kan fastställa knivens ursprung.

Har sett på några knivar att det är en svag böj på det större bladets främre del.
Är det en skada genom åverkan?
Ja i vissa fall kan det givetvis vara det men ofta kan det bero på att bladen är slipade med ”skevning” dvs att egglinjen är inte centrerad hela vägen för att fällningen ska gå ”smidigt omlott”.

Om det däremot är så att endast bladets spets är böjd så är detta ej avsiktligt, då kan det mer handla om att slipskivan ”klippt” spetsen en aning under slipning.


Kan man inte lika gärna börja samla på tyska eller engelska knivar?
Visst kan man det, jag skulle vilja säga att det är en utmärkt idé för plånboken. Eftersom samlare ofta är lokalpatrioter är ofta utländska knivar, även de med högsta kvalité, otroligt lågt värderade. Om jag själv inte fattat tycke för just Eskilstunaknivar så skulle jag samlat på knivar från Solingen i Tyskland. De håller som regel hög kvalité och stämplarna, som ju är en stor del av charmen med att samla, är ofta mer fantasifulla än på svenska knivar.

Var kan man köpa och sälja Eskilstunaknivar och vad ska man tänka på?
Mina främsta inköpsvägar är Tradera, loppisar och av andra samlare, men även auktioner och mässor kan vara värda att bevaka. Man kan faktiskt också passa på att titta efter knivar om man är utomlands, jag hittade en jättefin liten kniv av Hedengran på Potabello Road när jag var i London. När man samlat en tid lär man känna folk och är man mån om att vårda sina kontakter så kan en affär leda till nästa. När man köper knivar på Tradera ska man inte vara rädd för att mejla frågor till säljaren, ibland kan det vara bra att be om extra bilder om de som publicerats är otydliga. Ofta svarar säljaren samma dag men ibland får man inget svar alls, i det senare fallet tycker inte jag att man ska bjuda på den kniven. Nåt man får se upp med är att somliga säljare ibland kallar pärlemorimitation i celluloid för äkta pärlemor, av okunnskap skulle jag tro. Annars måste jag säga att de som handlar på Tradera generellt sätt är väldigt omtänksamma och ärliga. På loppisar, mässor etc. så är möjligheten att göra en okulärbesiktning bättre. Om du inte är väldigt säker på vad du köper finns ingen anledning att betala ett högt pris. Risken är ju stor att man senare vill sälja en okänd kniv och då är det bra om man kan undvika att gå med förlust. Då det är relativt få budgivare på knivar bör man beakta att det finns en stor skillnad på när man köper en kniv respektive när man säljer samma kniv. En budgivare har fallit bort – man själv.

Är det viktigt med skicket på knivarna?
Här finns inget enhetligt svar, samlare kan tycka olika. En tumregel är dock att slitage som åstadkommits genom varsam användning stör mindre än regelrätta skador till följd av oaktsamhet. Avbrutna blad gör oftast att knivens värde sjunker likt en sten på öppet vatten. Men eftersom även skadade knivar kan fylla en viktig plats i samlingen för den som kanske letat i år efter just den knivmodellen är mitt råd att aldrig slänga några knivar. Tycker man att skadade knivar ligger i vägen kan man lämpligen lägga dem i en egen ”skrotlåda” i väntan på bättre tider.

Hur förvarar jag mina Eskilstunaknivar?
Det är oerhört viktigt att knivarna förvaras i en torr och luftig miljö. Undvik absolut plastpåsar och instängda burkar där rosten snabbt växer till. Ett helt vanligt skåp i rumstemperatur brukar fungera utmärkt. (Det är förkastligt att förpassa knivar till fuktiga källare där rostangrepp förstört många vackra knivar.)
Tänk på att inte lägga celluloidskaftade knivar tätt tillsammans utan luftning, då de är extra benägna att dra på sig rostangrepp. (Tror det beror på att celluloiden som ju är ett artificiellt material ej släpper igenom luft/ej andas som naturmaterialen.)

Hur mycket ska man putsa på sin kniv?
Hur mycket man ska putsa på en kniv är naturligtvis en smaksak. Själv tycker jag att knivarna ofta är finast i fyndskick, lite patina visar att kniven använts i många år. Rost och smuts behöver dock avlägsnas på ett skonsamt sätt. Då kommer finkornigt slippapper och vapenfett samt linnelappar väl till pass. Ibland kan det förbättra knivens helhetsintryck om en avbruten spets åtgärdas genom att bladet försiktigt slipas om. Känner du dig tveksam till ett ingrepp på din kniv kanske det är bäst att låta bli (det som är gjort kan ju aldrig göras ogjort).

Vad ska man tänka på om man just bestämt sig för att börja samla på Eskilstunaknivar?
Mitt bästa råd är att börja med att läsa på och tänka igenom eller snarare känna efter vad man vill inrikta sig på. Det är bra att i början köpa ett mindre antal olika knivar i studiesyfte men man får se upp så att man inte förköper sig och står där med ett stort antal knivar som senare kan vara svårt att sälja till det pris man köpt dem för. Som nybörjare har man sällan stenkoll på marknaden och kan därför lätt betala överpriser för sina första knivar. Jag tycker gott att man som nybörjare under den tid som man ”känner sig fram” även kan köpa sådana knivar som erfarna samlare ratar eller fasar ut ur sin samling. Om du i dina inköp av knivar stöter på erfarna samlare bör du ta chansen att få ta del av deras erfarenheter, ofta tycker de att det är roligt att få berätta om sitt samlarintresse.