Grunderna

Låt oss börja med fickkniven innan vi bekantar oss med de övriga medlemmarna i knivfamiljen.

Fickknivens delar

Skollor
Yttersidorna på skaftet kallas ofta för skollor, jmfr. engelskans scales.
I priskuranter används även benämningen skaft.

Mellanskollor
Innanför de yttre skollorna finns mellanskollorna, de metallskivor som närmast omger bestyckningen. Mellanskollorna består ofta av mässing men på de riktigt gamla knivarna av järn,  på lite yngre knivar av nysilver och rostfritt.

image

Två små fickknivar av samma modell, den övre med benskollor och den nedre avskalad så att mellanskållan av mässing syns. C. O. Ryd.

 

 

 

 

 

 

 

 

Fickknivens bestyckning
Fickknivarnas bestyckning verkade kunna varieras i det oändliga, här en liten uppräkning över vad man kan finna:

  1. eggblad (fanns även specialblad för t ex ympning/okulering),
  2. såg,
  3. nagelfil,
  4. grovfil,
  5. korkskruv,
  6. konservbrytare,
  7. sax,
  8. pryl,
  9. porterbrytare,
  10. tandpetare,
  11. cigarrlådeöppnare,
  12. handskknäppare,
  13. skoknäppare,
  14. hovkrats,
  15. märlspik,
  16. håljärn (s.k. skogvaktarkniv),
  17. hålpipa för seldon,
  18. medicintablettsåg,
  19. gradnypa (pincett),
  20. appelsinskalare,
  21. mejselblad,
  22. öronskopa,
  23. piprensare.
image

Instrumentkniv från C. V. Österberg.
Två blad, piprensare, sax samt korkskruv.
Utdraget ur skaftet: synål/nagelfil, gradnypa samt örskopa.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nageltag
Är precis som det låter en urfasning där man med nagelns hjälp får tag för att fälla ut bladet. Nageltag saknas på riktigt tidiga knivar.

Stämpel
Längst in på största bladets slag finns tillverkarens stämpel (om kniven är stämplad, långt ifrån alla knivar är det). På tidiga knivar sitter stämpeln som regel längs med – på stora bladet. På de riktigt, riktigt tidiga knivarna slog smeden endast in sina initialer, om kniven överhuvudtaget stämplades. Nedan Emil Olssons stämpel samt stans av stål med vilken stämpeln slogs in.

image

På fickknivar sitter stämpeln längst in på stora bladet. Denna bild visar Emils Olssons stämpel, han hade en stjärna i mitten av stämpeln.

Foto: okänd, Eskilstuna stadsmuseum

Stans av stål.
Foto: okänd, Eskilstuna stadsmuseum

 

 

 

 

 

 

 

Snäggen
Invid stämpeln finns en liten pigg, mer eller mindre framträdande, som gör att bladets egg ej träffar fjädern när man fäller in bladet. Den lilla piggen kallas för snägg.

Snägg på Hedengrans Beskowkniv, typ Nr 46

Snägg på Hedengrans Beskowkniv, typ Nr 46

 

 

 

 

 

 

 

Fjädrar
Fickkniven har en eller flera fjädrar (och då menar jag inte en sån fjäder som finns i kulspetspennor, utan ett avlångt litet stycke stål pressat av stålplåt) vars uppgift är att fixera bladet i ut- respektive infällt läge.

Backar
Ändbackarna kan sägas vara beslag vid knivens bägge ändar.
Jmfr. engelskans bolster.

Material i fickknivarnas skollor

Ben
Vitt ben och oxben var inhemska material, 
dessutom lätta att bearbeta, därför mycket flitigt använt. En nackdel, som dagens samlare får erfara, var att det med åren lätt lossnade några flisor vid nitarna.

Celluloid
Celluloid som är ett tidigt plastmaterial, innehållande i huvudsak cellulosanitrat och kamfer, utvecklades i Amerika tänkt som ersättning för elfenben i biljardbollar. Några av Eskilstunaföretagen började tidigt använda detta billigare och lättarbetade material i sina knivskaft. Celluloid har utöver att själva materialet med tiden kan få fula sprickbildningar och falla sönder ännu en nackdel: materialet som utsöndrar petroliumgaser verkar materialreducerande på stål. Materialet blev som snabbt blev populärt, trots att det var lättantändligt, kallas av elaka tungor för ”Genuine Mother-of-Toilet Seat.” Att skilja celluloiden från naturmaterial kan vara svårt. En knep som man kan ta till är att ta en bit fint slippapper (nr 1200 är lagom) och gnugga lätt på skollkanten, förnimmer man då en doft av kamfer så är det celluloid man har att göra med.

image

Celluloiden var ofta imitation av pärlemor eller elfenben men även ofta färgad svart och någon enstaka gång röd, som här på denna pennkniv från C. O. Ryd.

 

 

 

 

 

 

 

 

Elfenben
Elfenben har som alla känner till en mörk historia under och efter kolonialtiden. Materialet som var lätt att bearbeta och polera användes i stor omfattning vid tillverkning av knivar. Knivar med elfenben i skollorna var faktiskt oftast lite billigare än de med pärlemor. Så småningom gjorde utrotningshotet mot elefanter att användandet av elfenben försvann, efter 1945 kan man inte finna elfenben i priskuranterna längre.

image

Pennkniv med skollor i elfenben.
C. O. Ryd.

 

 

 

 

 

 

 

 

Horn
Horn från buffel, hjort, oxe och ren, ja även koklöv var ett vanligt material hos knivsmederna i Eskilstuna. Horn som är ett starkt material kunde även uppvärmas och böjas samt poleras så att färgskiftningarna kommer till sin rätt. Horn har även visat sig tämligen beständigt mot tidens tand.

image

Hornskollor.
C. O. Ryd.

 

 

 

 

 

 

 

 

Pärlemor
Det händer att man ser annonser på Tradera där annonsören tappat bort ordets bägge r. Det är förlåtligt. För mig är ordet sedan min barndoms somrar evigt förknippat med de skimrande fjärilar som jag uttalade pälemofjäril. Nu vet jag bättre, ordet kommer från ”pärlans moder” eller ”mother of pearl” som det heter på engelska. Materialet var inte helt enkelt att arbeta med, spräcktes lätt vid nitningen, men ack så vackert och även beständigt mot tidens tand. Pärlemor som köptes från de engelska kolonierna blev mot slutet av 1950-talet för dyrt för Eskilstunas knivsmeder.

image

Knivfabrikörerna kunde köpa pärlemor och elfenben, redan sågat i behändiga bitar. Lagom stora för de olika knivtyperna. På bilden vindsfynd från Eskilstuna: två pärlemorskivor.

Sköldpadd
Liksom användandet av elfenben hade användande av sköldpaddskal en mörk historia då många sköldpaddor fick sätta livet till. Materialet var emellertid både slitstarkt och vackert, således utmärkt för tillverkning av knivskollor. Användandet av sköldpadd upphörde mot slutet av 1950-talet. Då det gick att göra förvillande lika imitationer i celluloid kan det tråkigt nog vara svårt för den erfarne att identifiera äkta sködpadd. Ett knep är att gnida en bit fint slippapper
(nr 1200) mot en kant på skollan. Celluloiden ger ifrån sig en svag doft av kamfer.

image

Vacker sköldpaddkniv, gjord av Ivan Svan (1854-1906).
Ur Hasse Ekmans samling.

Stål
Skollor med etsningar respektive präglade skollor var mycket vanligt förekommande, de första guldetsade skollorna lämnade Emil Olssons ateljé under slutet av 1890-talet. Bernhard August Beskow (1837-1910), under åren 1871-77 verksam som ritare och materialbokhållare vid Karl Gustafs Stads Gevärsfaktori i Eskilstuna, arbetade med ståletsning. Hans verk finns idag att beskåda bl. a. på Nationalmuseum. 1894 utkom Hadar Hallström med den Beskowska kniven modell nr 25 som skulle visa sig bli både en försäljningsframgång och tidernas långkörare som modell. Kniven kopierades snabbt av flera knivfabrikörer som dock gav den egna typ Nr: Donatus Hedengran (nr 46), Emil Olsson (nr 5), Adolf Andersson (nr 1 och 2). Beskowknivarna som lämpade sig väl för etsning på de relativt stora skollorna togs ej ur produktion förrän vid början av 1950-talet.

Trä
Trä var ju ett naturmaterial som var lätt att arbeta med. Rosenträ (Readwoodscales), ebenholtz, en, björk, alm, valnöt och bubringa var alla vanligt förekommande träslag i Eskilstunasmedernas knivtillverkningen.

Fiber
Finner man idag en kniv med ett svart kartongliknande material i skollorna ska man vara rädd om den, då fiber var ett mycket ömtåligt nödmaterial finns inte så många bevarade. Och visst har dessa knivar en historia att berätta. Vulkanfiber som är en cellulosaprodukt, var enligt min mening inte särskilt snyggt, men det kom att användas när världens oro satte stopp för leveranserna av naturmaterial till Eskilstuna. Nedan två knivar som legat i en låda sedan 1920-talet.

image

Fiberskollor
OBS stämplarna: knifbolaget resp knivbolaget



 

 

 

 

 

 

Koppar och mässing

Riktigt gamla knivar kan ha skaft av koppar eller mässing.

image

Övre kniven koppar.
Nedre kniven mässing.
Ur Eskilstuna stadsmuseums samlingar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stämplar
Som ett led i tillverkningen av knivar stämplades som regel fickknivar med firmamärket på största bladets slag (invid fästet). Sitter fickknivens stämpel utmed bladet rör det sig om en riktigt gammal kniv. De riktigt, riktigt, tidiga knivarna fick ofta endast smedens initialer inslagna, ibland också med ett E för Eskilstuna. Även pennknivar, dolkar, tunnknivar och yrkesknivar stämplades som regel, men långt ifrån alltid. Man får nog utgå från att det inte var utan viss yrkesstolthet som Eskilstunas knivsmeder stämplade sina alster. Granska gärna olika stämplar och se med vilken omsorg stämplarna utvecklats, min favorit är stämpeln i bågform. Ofta kan smuts och rost göra att stämpeln kan vara svår att få syn på. En bit finkorning slippapper kornstorlek 1200 samt en lupp brukar lösa den saken. Ibland kan delar av stämpeln var bortnött av tidens tand, kom då ihåg att erfarna samlare ofta kan tyda stämplar även om det bara finns fragment kvar. En sak till att hålla reda på: som regel hade en knivfabrikör flera olika stämplar. Ja stämplar är en stor del av tjusningen med denna hobby, se här ett litet urval stämplar från fickknivar:

Ahlström & Co.Hadar Hallströmimage

Ahlström & Co.                Hadar Hallström               Hedengran & Son

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

image image image

Wilhelm Karlsson              E. G. Olsson                     Klas Törnblom

Knivfamiljen
Hur är det man brukar säga, kärt barn har många namn. Inte bara det, i äldre tider var knivar livnödvändiga redskap i vardagen. Ett bevis härpå är uppdelningen av knivar, utifrån användningsområde, samt som sagt – de talrika namnen. Vid studie av Bernard Beskows manufakturkalender för 1876-77 får vi belägg för knivens betydelse i brytningstiden mellan bonde- och industrisamhälle. Nedanstående lista är en direkt avskrift ur den Beskowska kalendern, varför den gamla tidens stavning lämnats orörd.

  • fickknifvar
  • fällknifvar
  • halfvinskurna knifvar
  • intrumentknifvar
  • jagtdolkar
  • kirurgiska instrumentknifvar
  • konst-täljknifvar
  • korkskrufknifvar
  • kyparknifvar
  • liktornsknifvar
  • pennknifvar
  • rak.knifvar
  • sjömansknifvar
  • slagtknifvar
  • slidknifvar
  • små kock-knifvar
  • sprättknifvar
  • späntknifvar
  • stick-knifvar
  • trädgårdsknifvar
  • tälgknifvar

Vid studie av gamla priskuranter från olika knivfabrikörer, skrivna något – några årtionden efter ovan citerade manufakturkalender, stöter man dessutom ofta på följande benämningar:

  • ympknifvar
  • fruntimmersknifvar
  • damknifvar
  • herrknifvar
  • skomakarknifvar
  • skolknifvar
  • yachknif
  • raderknifvar

För att förenkla tillvaron en smula används här på hemsidan främst följande indelning:

  1. fickknivar (har alltid korkskruv)
  2. pennknivar (saknar korkskruv)
  3. knivpistoler
  4. konsttäljknivar (tunnor)
  5. dolkar
  6. rakknivar och liktornsknivar
  7. yrkesknivar
  8. specialare