Samlarutrustning och knivvård

In English

Utrustningen
Man behöver inte alls så mycket, och det som behövs är lätt att få tag på om man inte redan har det hemma. Själv brukar jag ta fram nedanstående utrustning när jag pysslar med min samling:

image

  • lupp eller förstoringsglas för att se stämplar
  • en bit finkornigt slippapper kornstorlek 1200 (sånt som man använder när man lagar lackskador på bilar) kan vara bra för att rengöra grovt nedsmutsade knivblad, först av allt brukar man vilja få så rent så att stämpeln framträder
  • en bit avklippt lakansväv eller linnelappar avsedda för vapenvård
  • vapenfett, symaskinsolja eller olivolja (undvik motorolja som ofta innehåller frätande kemikalier) OBS var försiktig med olja och fett när kniven har ben eller elfenbensskaft, då oljan kan ge permanenta fula fläckar på skollorna
  • vita tyghandskar kan vara bra att ha till hands för att undvika fingeravtryck på knivbladen
  • Arne Marmérs bok Knivar från Eskilstuna är alltid bra att ha till hands.

När så utrustningen är framplockad behöver man bara en sak till – ostörd tid.

Knivvård
Hadar Hallströms priskuranter har ofta en inledande text om just knivvård som jag tycker är lika aktuell än i våra dagar:
”En fickknif bör behandlas väl. Den, som vill vara nöjd med sin knif, använder den endast till det ändamål, för hvilket den är gjord. Sålunda täljer man ej af en timmerstock med ett klent knifblad afsedt att formera en blyertspenna. Dessutom använder man aldrig en fickknif till att bryta upp lådor, till det håller den finaste knif sämre än den simplaste.
Ofta klagas öfver att efter en tids användande bladen ej slå igen. Detta beror vanligen på egaren sjelf, som ej smort sin knif. En knif behöver naturligtvis som alla andra instrument smörjas. Doppa en tändsticka eller en stålpenna i god olja och bestryk dermed det hopslagna bladets eller fjederns ände och Ni skall alltid hafva behaglig gång på Eder knif. Iaktages dessa små enkla regler är det till stor båtnad för såväl köpare som fabrikant.”

Texten skulle ge upphov till vadslagning:

image

Vill tacka EKA som lät mig fota denna härliga tavla.

Hur mycket man ska putsa på en kniv är naturligtvis en smaksak. Själv tycker jag att knivarna ofta är finast i fyndskick, lite patina visar att kniven använts i många år. Rost och smuts behöver dock avlägsnas på ett skonsamt sätt. Då kommer finkornigt slippapper och vapenfett samt linnelappar väl till pass. En tub Autosol kan göra underverk när det gäller att på ett skonsamt sätt rengöra knivbladen, ja även ned mellan de mellanskållor där bladen normalt vilar i infällt läge.

Hedengran 60

Hedengrans instrumentkniv nr 60, nagelfilen får lite putsning

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är oerhört viktigt att knivarna förvaras i en torr och luftig miljö. Undvik absolut plastpåsar och instängda burkar där rosten snabbt växer till. Ett helt vanligt skåp i rumstemperatur brukar fungera utmärkt. (Det är helt förkastligt att förpassa knivar till fuktiga källare där rostangrepp förstört många knivar.)

Tänk på att inte lägga celluloidskaftade knivar tätt tillsammans utan luftning, då de är extra benägna att dra på sig rostangrepp. Celluloid utsöndrar petroleumgaser och verkar därav materialreducerande på stålet samt får nickelsilver att mörkna.

Slutligen bör knivens blad torkas av med en ren trasa så att fingeravtryck avlägsnas innan man lägger in kniven i samlingen. Ett kvarglömt fingeravtryck kan snabbt äta sig ned i ett vackert knivblad. Handskas man med knivar med blad i mint condition bör en tunn hinna av vapenfett läggas på efter avslutad rengöring.

Använd helst vita tyghandskar när du plockar med bladen på en rengjord kniv.